Minnen, längtan och saknad
Jag sitter och spelar Bingolotto åt svärmor, som har två lotter och bara klarar av en numera. Jag trodde faktiskt att hon skulle få vinna 1000kr på sin födelsedag och allt. Men icke, sa Nicke. Trots hela 15 rops chanser.
Den här handduken hittade jag när jag städade garderoben. Också den svärmors, som säkerligen blivit kvar nån jul när hon kommit med den orangea matkorgen. Vilket jobb hon och många andra lagt ner på att märka sina handdukar och lakan etc. Jag är så glad att jag fått ta över en del. Hissgardinerna som jag haft i så många år passar inte längre storleksmässigt i vardagsrummet, men tänker att till sommaren kan en av dem få pryda köksfönstret istället.
Så här blev de nya hissgardinerna.
Det blev inte så enkelt som jag trodde att sy från en duk, eftersom den var snedsydd både vad gäller mönster och form, men skam den som ger sig.
Känns dock som att jag varit på träningsläger varje gång jag sytt något, men det är ju inget nytt. Vill man få fint får man lida pin😉
Bingolottospelet får mig att längta efter sommarens bilbingostunder. Så himla mysigt! I somras blev det ju inget sånt av förklarliga skäl. Just nu känns allt ännu mera ovisst, skrämmande och tråkigt, trots att vi gör vårt bästa av det vi har och kan. Det är lika bra att inte tänka för långt framåt.
"Men det är ju fortfarande idag...", som en sa så klokt i en bok jag läser just nu, när en i hennes närhet grubblade över morgondagen.
De orden etsade sig fast hos mig...."men det är ju fortfarande idag".... Det blir ju fullkomligt solklart att vi går miste om så mycket genom att så ofta tänka på morgondagen, nästa vecka, nästa år...
Tänk att tänka:
"Vad kan jag göra just nu för att må bättre än jag gjorde för en stund sedan?" Punkt. Inte hamna i eller fundera så mycket på framtiden.
Här är ett "moment" från tidigare i veckan, när jag på avstånd hälsade på min mamma och kunde ta en kaffe tillsammans. Det blir inte så många såna tillfällen i de här tiderna och hade säkert inte blivit nu heller om hon inte hade behövt hjälp med det tekniska. Med handsprit, munspray (som tar hand om bakterier och virus) och behörigt avstånd, så fick det sociala också en liten hjälp på traven. Både för mig och henne. Jag längtar verkligen efter att umgås som vanligt med både släkt och vänner. Och då är jag ändå lyckligt lottad som bor med delar av familjen och har nära till resten av familjen. Jag förstår om ensamboende känner sig jätteensamma nu.
Håll ut och håll på, med nåt som får dig att må bra, medan det fortfarande är idag❤