Andra bullar

Ingen vanlig tisdag idag tyvärr. Alldeles för förkyld för mitt eget bästa. Efter några ärenden i stan, så kom vi hem till ett fat med nybakta bullar. Goda grannar som överraskar är härligt!
 
 
Vi lyckades spara två stycken till sonen som kom hem senare. Ibland får man anstränga sig lite :-) De var supergoda! Vi riskerar att bli bortskämda på bullfronten, när det bjudits på nybakta sådana två veckor på raken. Det smittar av sig grannar emellan tydligen...
 
Igår slog vi på stort och gjorde semlor efter lunch också. Ungdomarna var med oss hela dagen. Mysigt!
 
 
Nu får det verkligen bli andra bullar snart. Jag har helt kommit av mig med både motion och motivation. Jag som var så taggad. Med risk för att förarga någon så önskar jag ibland att jag TAPPADE matlust och sötsug när det blir för mycket runtikring mig. Det är säkert de som har det jobbigt när det är åt det hållet också, men jag som har att ta av skulle inte tacka nej till det. Å andra sidan så är det väl därför jag har att ta av...
 
Nu har jag fyllt på förrådet igen.
 
 
Den motivationen verkar dock inte gå att ta död på. Jag är så glad att jag har hittat något som ger mig så mycket glädje och mening och avkoppling. Dessa ringar räcker till en hel del färgglada ugglor och så småningom även andra djur. Jag är sugen på att hitta på något nytt igen och har börjat spåna och planera. Det är så kul! Önskar bara mera ork och mera tid, men eftersom inget av det går att påverka fullt ut, så får jag hålla tillgodo med det jag har.
Bull- och semmelgarn har också inhandlats för kommande bak. Bäst att passa på medan det finns kvar. Just bull-färgat garn tycker jag annars är svårt att hitta. 
Och nyckelringar finns också åter på lager. Fyra stycken mini-ugglor ligger och väntar ( och har fått vänta ett bra tag) på att bli med ring, innan de äntligen ska få komma till sina blivande ägare. Som sagt var ... det har varit lite annat på tapeten här ett tag. Men nu finns det material i alla fall :-D
 
Och jag erkänner.... jag är en virkoholic! En stolt sådan ;-) 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Stora och små släktband

 
Som ni ser så har vi fått en hel del snö senaste dagarna. Det är dock rätt så varmt för årstiden så det blir blöt och tung snö och en hel del häng. Tänk att februari också snart är ett minne blott!! Det går så fort.
 
Ikväll blev det en bastukväll med sonen och mannen. 
 
 
Jättedåliga bilder, jag vet! Tagna med mobilen i all hast. Mysigt var det i alla fall. Väl inne blev jag sugen att titta på foton från när sonen var baby. Längtar så efter att träffa den nyaste och minsta personen i släkten innan han hinner växa för mycket.
 
 
Detta är sonen för snart 18 år sedan.(fotat från fotoalbumet- ingen fläck på kläderna m a o :-) )
Herregud så han har vuxit!
 
Igår var vi på födelsedagsfika hos dotterns pojkvän. Vi fick träffa småttingar där också. Jag ville dock inte vara alltför nära om utifall att jag skulle ha blivit smittad av dottern. Hon låg på deras rum mest hela tiden. Det går åt rätt håll. även om hon fortfarande går på full dos smärtstillande. Hon får sova och det är ju läkande om nånting.
Jag påmindes återigen om hur många namn inom deras släkter som är lika. Helt otroligt! Båda har brorsor i nästan exakt samma ålder som heter samma sak. Den enas farbror heter samma som den andres morbror. Båda har en kusin med respektive som heter samma båda två. Det kan lätt bli missförstånd! Menar du min .....? Eller din.....? Vilket sammanträffande :-)
 
Nu hoppas jag att vi håller oss på benen och slipper förkylning och framför allt körtelfeber (!!!) så att mannen får göra bort sin operation på torsdag. Jag har känt lite symtom, men tänker att jag kanske bara är slutkörd och försöker därför vila så mycket som möjligt. Det var skönt för kroppen med en bastu i alla fall. 
 
Bjuder slutligen på en semla så här i semmeltider. Jag har då ialla fall tjuvstartat. Har du?
 
 
 

Sjukstuga

Tillbaka till livet, efter några hemska dygn med en sjuk dotter. Körtelfeber kan nu läggas till till erfarenhets-cv:t. En nära-döden-upplevelse, som många tidigare drabbade också vittnat om. I går natt blev det åter ett besök på akuten. Gränsen var egentligen nådd för länge sedan, men eftersom det enda vi fick veta var att körtelfeber inte gick att medicinera och rekommenderades full dos alvedon och ipren. Det funkade ju inte alls som sagt. Vi har provat zonterapi, massage, vetekudde mot örat och kämpat som idioter. Hälsokosten fick sälja lakritsrots-te, efter att jag googlat och läst att någon blivit frisk fort när de druckit det. 
 
 
Eftersom det funkat bäst med kalla drycker, så kokade, silade och kylde jag det istället för att dricka det varmt. Till slut fick hon i alla fall kortison och tramadol, som varit rena rama mirakelkuren. Dock så blev det en dag på vårdcentralen igår också, eftersom vi läste att tramadol inte var bra vid leverpåverkan. Och på akuten gick det så fort så jag tror faktiskt inte att läkaren ens läste journalen och vi tänkte inte på att informera om det mitt i natten i förtvivlan. Nu har de i alla fall kollat så det inte har utvecklats till någon inflammation som en följd av virusinfektionen och hon får ta några tramadol per dygn för att få smärtlindring som hjälper. Och halleluja!!!! Det hjälper. Hon har sovit hela natten. 
 
Mitt i alltihopa så har svärsonen bakat bullar till sin födelsedag som är imorgon.
 
 
Det gjorde han med bravur trots att det var första gången. Det gav dessutom lite guldkant på allt elände med både doft och provsmakning. Dottern lyckades också få i sig en góbulle tack och lov. Annars blir det mest att titta på och längta efter bättre tider.
"Happy Feet " gav också lite glädje en kväll med mamma och pappa, när pojkvännen var på träning. Så himla gulliga pingvinbäbisar och sköna dansrörelser. Bra gjort! Gav dessutom nya virkidéer. Snacka om "arbetsskadad"!
 
Alla ♥-ans dag firade vi väldigt enkelt som vanligt. Dagen inleddes dock med att "Renån" fick åka snöre. Våra hjäpsamma älsklingar fick utföra en kärleksfull handliing. Inte så kul att bli stående precis vid avfarten från E4:an bland en massa idiotiska, egoistiska bilförare. En ödmjuk vinkning från en passerande ambulanskille värmde dock. Jag förstår att det händer en massa olyckor när alldeles för många bara tänker på sig själv och ska om och förbi trots möte, smala vägar och bogserande ekipage. Tack och lov så gick det bra! 
 
 
Mannen och jag köpte favoritchoklad tillsammans <3
 
Numera kan vi säga att vi bor i ett sjukstugeområde, i stället för i ett sommarstugeområde. Grannen har nyss kommit hem efter en akut, komplicerad operation och är konvalescent, dottern våran helt däckad och mannens planerade operation till veckan känns sådär lagomt lockande. Jag känner att jag lever, och gör så gott jag kan. Ska försöka vila och samla krafter nu när dottern har fått hjälp. Jag ska börja med att ta en promenad med pumin och sedan njuta av att sitta framför eftermiddagens OS-matcher i hockey och curling. Over and out!