Gemenskap
Idag blir det en bara-vara-dag i hemmets lugna vrå. Jag vet att jag sagt att veckorna före jul är mysigast, men jag inser att det fortsätter ju faktiskt att vara det efter julafton också. Jag fick en jättefin hemmavirkad pläd som jag sitter under. Den kommer värma en öm kropp länge.
Sonen var med oss på uppesittarkvällen och sov över i gästrummet. Det var förstås supermysigt! Det ställde till det lite, eftersom jag som vanligt hade lite pyssel kvar att göra, men det gick bra. Han hade ju varit uppe i ottan och somnade tidigt. En julklapp till honom hann inte komma, så jag fick vara lite kreativ.
Först tänkte jag sy ihop en tröja av tyg, men insåg att jag är bättre på att virka och det funkar att göra framför TV:n, så allt hade varit frid och fröjd om inte det röda garnet tog slut och trots ett ganska stort förråd av garn fanns inte färgen att uppbringa. Så två glasunderlägg fick offras.
Och tack och lov blev den perfekt I storlek, för det blev precis så det räckte😄
Vi startade julafton med grötfrukost.
Sonen fick mandeln i år.
Efter paketlek och mys och lek med barnbarnen var vi bara tre. En stund. På förmiddagen ringde mannen och bjöd in en kompis, som var helt ensam en dag som denna. Så han kom och åt med oss och var med oss resten av kvällen. Det blev en jättefin julafton ❤
På kvällen fick jag dessutom en glimt av barnbarnens reaktioner i filmform. Så roligt❤
Traditioner, nostalgi, gemenskap och roliga minnen samlar jag på mig. Fick berättat att barnbarnet på 5 år skvallrade till farfar att tomten kramade och kysste farmor, när farfar var ut och gick med hunden🤣😂🤣
Den mindre på snart 3 år blev visst gladast av en gurka.Hälften av den åts till frukost😂
Nu blev jag så trött, så trött.....så skönt att inte ha några somhelst uppdrag idag.