Pigstarkt
Idag gjorde vi en liten utflykt- mannen, jag och mamma. Jag drog iväg dem till en loppisbutik, som jag läst om på fejjan. Den heter Pigstugan, men kändes mer som pigrummet. Det var jättelitet, men väldigt fint inrett. Några mindre inköp blev det också. Vi kunde ju inte komma hem tomhänta, efter en tripp till grannkommunen.
Jo, jag gav mig själv dispens vad gäller mitt ramförbud. Den var så fin, trots att den saknade glas. Ljuslyktor är ju också något som jag har gott om, men jag blev så förtjust i den här som var så hög och hade så fint mönster i glaset. Jag vet inte om det syns så bra, men det är franska liljor runtom. Jag har konstaterat att jag är i en glasperiod just nu. Tidigare i veckan fyndade jag små glasskålar, en citruspress i glas och en superhäftig glasvas (som jag inte förevigat ännu)
I mitt eget lilla pigrum, bara aningens mindre än Pigstugan, har jag utfört ett uppdrag som jag fått av svärsonen. Han har inte sett det ännu, så jag vet inte ännu om jag får godkänt. Han ville att jag skulle sy på ett märke på en "collagejacka", i lagets färger. Nu är det gjort i alla fall, efter lite många om och men, men ganska smärtfritt trots allt.
Å äntligen har jag sytt en plastpåsförvaring, som funnits i huvudkontoret hur länge som helst. Den nya dammsugaren inspirerade till lite fix i den väldigt lilla städskrubben. En bra väggförvaring för bl.a dammsugarborstar, som vi förr kunde ha i dammsugaren, löste även fler förvaringsbehov. Tjoho! Det tog bara sju år ;-)
Med hjälp av bokstavsmallar, tygpenna, lakansväv och lite spets så var den fort gjord. Resår uppe och nere också. Omtyckt även av mannen!!!
Den allra finaste pigan i världen har också varit hos mormor (och morfar ;-) )
Det händer saker hela tiden.
Hittills har händerna fått all uppmärksamhet, men igår var det som att hon upptäckte fötterna. Det såg så himla roligt ut. Nu ska hon bara sitta upp. Det duger inte längre att ligga och mysa i famnen. Nä, upp och se och vara med! Jag är så tacksam att jag får följa lillpigan på så nära håll. Jag vet att det inte är självklart för alla mor- och farföräldrar att ens få träffa sina barnbarn och det gör mig så ont!!! Fatta vad illa de föräldrarna gör både sina barn och sina föräldrar. De åren går ju aldrig att få tillbaka. Sorgligt är det!
Nu ska jag försöka släppa de där sorgliga tankarna och fokusera på mitt och de mina. Kanske till och med sova litegrann... så småningom...Zzzzzz