... i kvadrat

Prat...
 
"Hemma hos"-junta idag. Det är så inspirerande att komma hem till vänner och se deras vardagsmiljö. Fyra av fem deltagare pysslade och pratade och fikade gott. 
 
Pyssel...
 
 
Pysslet, som vi hade beställt, hade kommit ;-)  Jag passade på att låna stämplar av värdinnan och förbereda några kort. Nu känner jag jättemycket lust att sätta igång på allvar. Eller rättare sagt med glädje...
 
Stenplattor...
 
Mannen lyckades kamma hem en budgivning på markplattor, storlek 50x50, som är svåra att få tag på. Så kvällen ägnades åt hämtning av 48st tungviktare. Ja, jag stod för allt annat än lyft och last. Jag swishade bl. a ;-) Så i sommar kan vi äntligen göra vår uteplats större och få bort gräsmattan mot infarten. Där blir så blött på vår och höst och regniga somrar också för den delen.
 
Utställning...
 
På förmiddagen flyttade jag min utställning till ett annat bibliotek.
 
 
Fler hyllor, men mindre ytor, gjorde det lite svårt att få det riktigt bra, men det kändes OK till slut.
På "mitt" bibliotek fick jag dessutom en bok, som de delade ut på Värlsbokdagen för någon vecka sedan. De hade fått över några ex och passade på att ge ett till mig. Det tackar jag för!
 
 
Allt annat än fyrkantigt är det som möter mig när jag kommer hem till Paradiset. Känslan när det blåa vattnet skymtar bakom träden igen efter en lång vinter är magisk.
 
 
Och ju längre in på området jag kommer, desto bättre blir det.
 
 
Nästan hemma....
 
När jag tänker tillbaka på helgen känner jag glädje över många tillfällen med lättsam samvaro med vänner. Prata funkar för det mesta även när andra kroppsdelar har gått i strejk :-)
Gårdagen blev en kompismysdag för både mig och pumin. Den innehöll en prommisrunda i sakta mak, kompisen bidrog med middagsingredienser och tillsammans lagade vi en grym middag för att sedan övergå till bastubad. Och mycket kloka insikter kom fram under tiden. 
 
Alla gör vi vår egen resa. Och att få dela både min och andras färdväg gör gott. Att hitta sin väg och inte ägna tid åt att jämföra den med andras är spännande. Inte alltid lätt. Men att försöka vara som någon annan leder ingen vart. Det är som att stå och vänta på tåget för jämnan. Nä, gör saker som DU blir glad av! Och njut av utsikten ;-)
Trevlig resa!
 
 
 
 
 
 

Delmål

Etapp 1 avklarad igår. Väl framme i Smågan, så la jag utrustningen åt sidan och tog en dags paus. Det gäller att få ny energi, även om jag skippade blåbärssoppan.
 
Redan igår eftermiddag smet jag iväg på junta, och tog med mig locket till sophinken från toan. Mannen hade letat det lite överallt tills han insåg att jag hade tagit med det. Lite bling efter storstädning är inte helt fel.
 
 
 
Jag fortsatte städandet på juntan också mellan torkningarna. Jag har tydligen stort behov av ordning i mitt liv just nu. Alla våra grejer är än en gång sorterade i kartonger och märkta. Få se hur länge vi lyckas hålla det denna gången ;-)
 
Idag hälsade vi på svärisarna och tog med dem på Coop. Det var uppskattat. De har inte så stora krav på aktiviter, som ni hör. Hälsade på dotra "på brödet" också. Flera generationers släktträff med andra ord.
 
Förutom middagsfix, så blev det en avkopplande stund på soffan med en bok...
 
 
... innan ungdomarna kom och såg hockeyn med oss. Jättemysigt! 
 
Nu har jag tackat ja till att låta ytterligare ett bibliotek att ställa ut mina grejer under maj månad. Sedan får det vara bra för nu i alla fall. Mest troligt så kommer jag att stå på hantverksmarknaden i juni igen, så då behöver jag grejerna. 
 
Imorgon hoppas jag kunna starta etapp två. Bäst att lägga till "hoppas". Allt beror på dagsformen. Men nånting ska jag väl kunna börja med.... hoppas jag :-)
 
 
 
 
 

Keep calm and carry on

Sedan vi kom hem, så har jag inte orkat med så mycket. Några tvättmaskiner har tvättats OCH vikts (halleluja!). Första dagen hade vi fint väder. Mamma var kvar och vi solade och grillade vid eldstaden.
 
 
Sedan började det storma och det känns som att det stormar både utom- och inombords.
 
Jag har hunnit läsa ytterligare en bok om ännu ett människoöde, som fängslade.
Den handlar om en kvinna som blir lämnad med tre barn. Alla barnen är födda med en ovanlig diagnos, p g a att båda föräldrarna bar på recessiva gener för denna utvecklingsstörning/autism. Hennes mantra blev "Keep calm and carry on".
 
 
Jag behöver anamma det själv just nu känner jag. Samtidigt ger sådan här läsning perspektiv på tillvaron. Jag som tycker mig ha blivit så mycket bättre på att inte oroa mig i onödan och i förtid åker dit ibland jag också. Ibland är det svårt innan det blir lätt... Läste det också nyligen någonstans och tyckte det var så bra. Märks det att jag gillar citat och kloka ord?  Många tycker nog att det är klichéer, men inte jag. De sätter många gånger ord på sånt jag inte själv hittar ord på. Och det är ju huvudsaken... att de hjälper för mig. 
 
På förmiddagspinkningen så tändes i alla fall hoppet om att snön tinar även här. En storm kan föra något gott med sig .... tydligen. 
 
 
Sedan att dotterns bil träffades av en byggskiva som tagit vind i en container vid personalparkeringen känns ju onödigt och oturligt, men en storm går ju inte att styra över. Tur att byggjobbarna såg det och kom och sökte upp henne. Det hade ju lika gärna kunnat hända utan vittnen och blivit ännu struligare.
 
Med mig hem från syrran fick jag lite bra att ha grejer. Man kan inte anklaga mig för att ha stora krav här i livet, eller hur?
 
 
Jag fick faktiskt tre små flaskor/vaser, som hon var less på, också ;-) Jag har inte riktigt bestämt hur jag ska pimpa dem, men det kommer.... nån gång när jag minst anar det.
 
Avslutar dagens insikter och utsikter med den underbara titeln, som också jag skriver under på....
 
"Alltid för er"