Rörande
Det ena ger det andra... Användningen av spirorör hos sonen smittade av sig. Det som blev över kom till användning i de tidigare gjutna fjädrarna tillsammans med lite ris. Jag är riktigt nöjd! Och det kommer mera på samma tema, bara jag får lust och ork att fortsätta.
Inte mycket till snö ännu, men det lär ju komma så det räcker och blir över. Men än så länge tar till och med jag mig fram. Jag passade på att lyssna på vågskvalpet en stund, medan det ännu är öppet vatten.
Hos sjukgymnasten fick jag se min hälsporre.
Alltid är'e nåt! Så less att jag inte kunnat belasta foten desto mer.
Jag har fått lite övningar, köpt ytterligare ett par suor och tvättat sommarskorna så att jag kan ha dem inomhus.
Nya tag och hopp om bättring!
I förrgår åkte vi till Boden och hjälpte till att söka en pumi, som hade varit borta sedan dagen före. Precis när det börjat skymma igen och man befarade en natt till ute för stackaren(eller nåt ännu hemskare scenario) fick vi samtal att hon var återfunnen. Hon hade knatat in på altanen hos en annan pumifamilj i närheten av där hon sprang bort och de hade kunnat stänga en grind så hon inte skulle sticka igen innan matte hunnit dit. Fantastiskt avslut och en hel del tårar förstås.... och skratt. Det blev en mysig stund med tvåbenta och fyrbenta i olika åldrar innan hemfärd i mörkaste mörker. Väl värt några timmars bilkörning och koncentrerad spaning med det i minnesbanken.