Skottår

Jag förstår inte hur tiden kan gå så fort, fast det ibland känns som att den "borde" gå på tomgång. Men tiden står aldrig still även om jag själv pausar periodvis. I helgen har mannen varit på turné och jag har kurat inne mestadels. Förkyld och orkeslös, men ändå inte helt däckad. I söndags hade jag och Pumin i alla fall ispremiär och fick njuta av lite sol.
 
 
Vi går mot ljusare tider tack och lov. Hoppas på fler turer och ännu bättre förhållanden den närmaste tiden. 
 
Juntan idag var efterlängtad. Förra veckans träff var också supermysig, med baby-mys bland annat, men det kändes länge sedan vi pysslade. Först var vi på Duvan och shoppade "4 för 3"-grejer. Notpapper och räfflade utstansade bokstäver blev det bl.a, så för mig blev det lite korttillverkning på dagens schema. 
Å vilken present jag fick!!!
 
 
En hel påse KInderäggsburkar! Nu kan jag göra många skallror :-)
 
Förra veckan hade jag och kompisen en mysdag med second-hand- besök och sedan en Miami-tripp i Solrummet. Mamma följde med för första gången och tyckte också att det var skönt med värme och sand mellan tårna. Nästa gång tänker vi prova Bali :-) Fynden under förmiddagen blev dessa:
 
 
Ja, jag vet att jag har och har köpt många tidigare, men de här var så stora, så jag ville bara ha dem. "Tårtspaden" gillar jag också jättemycket. 
 
Imorgon är jag, mannen och sonen bjudna på hockey. Kompisen vann biljetter och vi får följa :-D Så häftigt!
Det ser jag fram emot! 
 
Idag har det ju på sätt och vis blivit en dag extra eftersom den bara infinner sig var fjärde år.Undrar hur många som är födda på denna dagen genom tiderna???
 
Imorgon är det mars.... Det går verkligen framåt :-)
Med stora steg !
 

Inbäddad och nerbäddad

Jag lever, även om jag inte visar mig lika ofta här som tidigare. De senaste veckorna har ju mycket fokus legat på återhämtning efter Pumins operation. Kommer inte ens ihåg när och vad jag skrev sist, men såret blev i alla fall inflammerat och nu har hon ätit antibiotika i en vecka och vi har börjat se ljuset i tunneln. Löpningen är dessutom avklarad. Hon har varit superduktig med tratten och söt i sin overall, när hon har haft den på mellan varven. Jag själv har inte gjort så mycket annat än virkat. Lite för mycket inser jag nu, för nu har jag så förbannat ont, i och för sig inte enbart i armar och händer utan i hela .... kroppen. Det kan ju bero på annat också, typ väder och vind och allt annat som rör fibron,  men för mycket aktivitet vilken den än må vara visar sig som ett brev på posten. 
För några veckor sedan klagade vi på att det var för lite snö, för att kunna skotta upp mot huset och därmed isolera och slippa drag. Nu har vi massor.
 
 
Det har rasat från taket i flera omgångar, senast i natt, så nu är vi rejält inbäddade. En vän lär bli besviken för hon har laddat för att få komma och skotta taket i år. Det lär ju komma mer innan vintern är slut, men om det fortsätter växla så här mellan kyla och blida, så kanske det inte ens behövs i år. Fast det brukar alltid behövas nångång gång under vintern, så ge inte upp hoppet än vännen!
 
Igår fyllde "svärsonen" år. Det bjöds förstås på gofika 😊 Denna gången lyckades vi tajma in så vi var där samtidigt med två urgulliga barn. En på snart 3 år och en på 5 månader. Så mysigt! Lite uppvärmning inför sommarens tillskott.
Skjutsade hem mamma efteråt. Hon har varit här sedan i torsdags, då vi först gick på dagbio och såg "En man som heter Ove", tillsammans alla tre. Både tiden och priset passar oss "panschisar" perfekt. Mannen drog sedan till Vännäs fredag till lördag, och jag och mamma har bara varit hemma och myst.
 
Dagens junta har vi flyttat till en dag senare i veckan  (då vi ska vara hos en annan ca 5 månaders plutt 😉), så det blir rast och vila idag och imorgon har jag bokat en stund i värmen bland vågbrus och palmblad. Det ska bli skönt och mysigt med sand mellan tårna och trevligt umgänge. Och VÄRME som sagt! Får nog bli en bastu i veckan också och boosta så mycket som det bara går. 
 
Hasta la Vista,  amigos 👋

Zick-zackar mig fram

I veckan har jag och virknålen varit tightare än någonsin. Det känns nästan som att jag har varit på träningsläger och kört mycket "armar". Jag får nog försöka variera "träningen" lite i fortsättningen, även om det kommer att bli svårt. Jag har nämligen kommit i gång med ett mycket speciellt projekt. 
I måndags när vi lämnat Pumin för operation åt vi lunch tillsammans hela familjen innan dottern och pojkvännen for iväg på ultraljudet. När de sedan kom med blommor och ballong och allt hade sett bra ut, så kände jag att jag blev så himla sugen på att börja på babyfilten.
 
 
 
Det var verkligen en dag som hade sina ups-and-downs. Det blev så tydligt hur olika känslor kan få utrymme och växla hit och dit och parallellt med varandra utan att glädjen fick ta stryk. Det kändes så oerhört stort att få höra att allt såg bra ut. Att få veta att det mest troligt blir en tjej är också roligt, men det har ju ingen som helst betydelse. Fast det kändes lite speciellt eftersom att jag några nätter innan drömde en massa övernaturliga drömmar. Jag kunde på nåt sätt se i framtiden. Jag visste att mitt barnbarn skulle finnas i en klunga av barn men visste inte vem det var. Jag ropade först på det tänkta pojknamnet och inget hände. Sedan ropade jag på Agnes och en liten tjej kom springandes mot mig och gav mig en stor, härlig kram. Lite spookie kan jag hålla med om, men oj, vilken häftig dröm. Och kramen den behåller jag i mitt minne i väntan på verkliga kramar ♥
 
Naturligtvis så var det sedan en lång väntan och oro innan vi fick hämta vovvsingen på kvällskröken, men då var det ju perfekt att jag började klura på mönstret till filten. Det blev många provvirkningar, upprepningar, ändringar innan jag kände mig nöjd och VIPS var det dags att åka iväg till veterinären. Det ÄR terapi att virka (och sticka), jag lovar!
 
Under veckan har jag inte gjort så väldigt mycket annat, så filten växer i takt med att hunden läker.
 
 
 
Förutom det långa såret på magen,så är Pumin även märkt på ryggen, där morfinplåstret har suttit de första dagarna. Det ser lite roligt ut med en stor, kal fyrkant i pälsen. 
 
  Hon mår bra och är snart på banan igen, men får ju ta det lite lugnt ett tag.
Hon gör dessutom bort löpningen samtidigt, så visst tror jag att hon också längtar tills det är som vanligt igen.
Hundbus står nog överst på önskelistan :-)
 
Under lunchen i måndags fick vi dessutom veta att en vän ligger på sjukhuset. Från säker källa, eftersom han själv inte orkade prata, så har vi nu fått veta att han är på bättringsvägen, men han har varit och är fortfarande riktigt dålig och orkeslös. Så den här veckan har verkligen varit mycket känslsofylld.
 
Lyxade till fredagskvällen med god mat och efterrätt. Färsk bandpasta med fläskfilésås följt av päronpaj. 
 
 
Superlätt att göra och godkänd även av mannen som inte är så mycket för variation i efterrättsmenyn, men denna slår visst hans ständigt återkommande önskan av äppelsmulpaj. Receptet kommer här om någon blir sugen att prova.
 
 
Jag skänkte en tanke åt två personer under bakningen. Dels så hörde jag en väns röst säga " Man jobbar snabbare när man är kissnödig"(tror att du vet vem du är), så jag jobbade snabbt kan man säga. Sedan använde jag S-M-Ö-R = SMÖR, så du som myntade detta uttryck fanns också vid min sida ( tror inte du läser detta, men i alla fall)
 
Nu tar jag lunch.BUMS!
Repris på gårdagens pastarätt. MUMS!