Känns i hjärtat
Igår flyttade svärmor in på äldreboendet. Det var så mycket jobbigare än jag hade kunnat tro. Den jobbigaste dagen under hela processen för min del. Vi har ju inte träffat henne på många veckor, så det var hjärtskärande att se hur dålig hon är och hur lite hon klarar av. Vi hade försökt göra julfint och så hemtrevligt som det går på rummet och köpt med oss tårta, men det vet det sjutton hur mycket hon uppfattar av omgivningen.
Vi var så slut när vi kom hem, så vi somnade i soffan båda två. Det var behövlig och välgörande vila. Sedan var det bara på't igen. Samtidigt som vi letade viktiga papper rensade vi kartonger som vi tagit hem. Det blev en nostalgitripp bland en massa lösa, gamla foton, som både framkallade glädje och sorg. Farfars oftast tokiga kameravinklar och motiv, gamla svartvita foton på släktingar, våra barn när de var små( så lika barnbarnen många gånger) lockade till skratt. Men insikten om att svärmor inte längre är den hon varit, var och är ledsam.
Vi tar en dag i taget och tar alla chanser vi kan till vila och återhämtning. Tack och lov fick vi bekräftat flyttstädning i slutet på månaden, så det känns befriande. Det finns gränser för vad vi klarar och orkar, så kanonbra att det finns hjälp att köpa.
Jag piffade precis till hyllan med en ljusslinga som vi tog reda på under rensningen. Det går en hel del batterier den här månaden, men det får det göra. Så mycket ljus och mys som möjligt är det som gäller i detta hus.
Och julfilmer i massor....när man inte orkar julpyssla själv får man titta på andra som gör juliga grejer😉