Enjoy The Moment

Efter en vecka som varit mer låg än hög av flera orsaker, så väljer jag att lägga fokus på det som gör mig gott. 
Att följa växtligheten och se knoppar bli till bär och blommor är för mig en lisa för själen.
Igår var jag och en kompis på loppisutflykt. Såååå roligt att kunna göra det mer och mer igen. När vi ändå var i flaggorna så tog vi en titt på Maritas trädgård också.
Jag lyckades köpa "bara" en planta, men såg mycket fint.
 
Förra helgen fick jag mig en rejäl överraskning. Jag blev grundlurad av en vän, som ringde och låtsades att hon var hemma i Mora. När hon kör in på gården säger jag att vi får prata mer sedan, för jag fick främmande och jag har då ingen aning vem det är?!! Naturligtvis har hon lagt sig mot passagerarsätet också, så att jag inte skulle se henne för fort. Snacka om att bli tagen på sängen, eller rättare sagt bädden, där jag låg och pausade med en bok.
Det var överraskning nummer 1. Nästa överraskning var att hon flyttat hem några dagar tidigare och skulle börja jobba dagen därpå. Omtumlande och roligt och totalt oväntat. Lilla H var så glad hon också, men saknade fortfarande sin halvsyster.
När vi sitter där och skrattar, snörvlar och pimplar kaffe så upptäcker jag att min mormormugg har ett budskap även på baksidan.
Klart jag har sett det förut, men inte tänkt på det på länge- bara peppat mig med framsidan.
Det blev så starkt och så självklart att det är det som är det viktiga. Även om jag tycker mig vara någorlunda bra på det mellan varven i alla fall, så finns det utvecklingspotential. Helt klart!
 
Det blev en liten paus i skrivandet och vi fick besök av barnbarnen en stund. Vi gjorde glassar av Play-Doh, med formar och verktyg jag köpte på loppis. Mysigt! Med sig hade de en jordgubbspaj för att muntra upp morfar, som blivit dålig i ryggen igen. Gott! 
 
En stund efter de for blev mannen sämre och 1177 tyckte han skulle åka in på akuten, så här sitter jag nu utanför i bilen och avslutar inlägget. Alla "moments" är inte lika lätta eller ens möjliga att "enjoya",men nu har jag ju några färska att plocka fram ur rockärmen, när jag behöver pepp. Och pepp verkar behövas oftare och oftare känns det som. Less på sjukdomar och skavanker hit och dit.
Även inne har knopparna börjat slå ut. Så vackra pioner, som jag gav min man tidigare i veckan. Fatta att det kan bli så mycket av en rund, sluten knopp! 
Tycker att knopparna är vackra i sig, så då får jag glädjas extra länge....man ger ju sånt man tycker om till den man tycker om. Delad glädje är dubbel glädje!
 
Nu är det bara vänta och se vad som väntar...