Lätta på tyngder

Idag har vi varit på banken och gått igenom våra pensioner och vårt pensionssparande. Det har tyngt våra axlar länge, eftersom vi gått och trott att vårt sparande skulle komma att beskattas vid framtida uttag. Vi har oroat oss helt i onödan för vi hade inte den typen av pensionsförsäkring. Allt såg riktigt OK ut, trots att vi är i den sits vi är. Med lätta(re) steg gick vi direkt till fiket och köpte kanske säsongens sista mjukglass.
 
 
Den var go' i det vackra vädret.
 
Vi fortsatte lätta på bagaget när vi kom hem. Gamla papper av alla de slag från många år tillbaka åkte i soporna. Så befriande! 
 
I somras bad mamma mig att hålla utkik efter ett tårtfat i glas, när jag var på loppis. En dag stod det där. Det var bara det att jag blev så förtjust i det och ville ha det själv. Tänkte att jag hittar nog fort ett till...åt henne🙈 
 
 
När hon var hit sist så bekände jag lite skamset hur det hade blivit. Hon stod som ett frågetecken?! Sedan kom hon på att hon hade tänkt gör en blomtårta på ett sånt fat och ge åt mig när jag fyllde år. Hon skulle inte ens ha det själv. Eftersom jag inte hade hittat något fat innan födelsedagen så hade hon gjort "tårtan" på ett glasfat utan fot, som hon hade hemma. Så tokigt det kan bli! Jag behövde inte ha dåligt samvete för det här heller!  Det är bara sluta med att ha dåligt samvete för allt och inget.  
 
Vi hade riktigt trevligt i lördagskväll med grannarna. Vi bjöd på köttgryta och Linzer-potatis från Böle. Både den och Creme Bryleen blev uppskattade.
 
 
Ännu har jag kvar att städa matrummet ordentligt. Då lovar jag att plocka bort midsommarstången också. Det funkar inte alltid att gömma saker bakom gardinen😂
Jag fick en vacker orkidé och mannen AfterEight👍 Den passade så bra i glaskrukan jag hade sedan tidigare och jag blev sugen på en till i andra fönstret. Jag ska verkligen göra mitt bästa för att den ska överleva. Tänker att klarar jag en, så klarar jag två. Eller inte alls🤗
 
Jag har två väldigt olika resor framför mig i höst. Den första resan kommer bli riktigt tung. Begravningar är ju alltid jobbiga, men beroende på situation, person och ålder så är det ju mer eller mindre jobbigt. Förstås! Det är så overkligt och svårt att förstå. Det känns som att jag behöver komma dit för att på riktigt kunna ta in det.
 
Ett par veckor senare åker jag med dottern och barnbarnet på en helt motsatt resa. Både i väderstreck och sinnesstämning. Vi ska på dop i Motala. Det blir både spännande och roligt! Barnbarnet har inte åkt varken flyg eller tåg tidigare och nu behöver vi göra både och. Tur att det inte är så långa restider.
Jag har nog inte riktigt tagit in att jag ska iväg än, känner jag. Men det blir bra med något att se fram emot de närmaste veckorna. Jag ser fram emot att få åka på äventyr med mina favvotjejer❤ Och ser förstås jättemycket fram emot att få träffa bäbisen för första gången! Och hennes mamma och pappa! Och hennes mormor och morfar! Det kommer säkerligen att bjudas på många förlösande skratt under den helgen. Ler redan bara av tanken.....
 
 

Kommentera här: