För trötta fötter
Förra onsdagen somnade min svärfar in. Efter 4,5 vakdygn var det förstås väntat, men ändå så definitivt och sorgset. Verkligheten kom ikapp på något sätt och ändå inte. Vakandet byttes ut mot en massa praktiska göromål och ställningstaganden. Nu känner jag hur fruktansvärt trött jag är, både i knopp och kropp, och de sömnlösa nattimmarna blir fler och fler igen. Igår fick jag fotmassage av en säkert lika trött man. Det måste vara kärlek! Och som jag sov sedan! Det var det han visste, att det brukar hjälpa, så han tog tjuren vid hornen trots att han själv var jätteslut.
Svärfar dog kvällen före min födelsedag. Och naturligtvis var inte min födelsedag prio 1 för någon i min familj. Förutom för svärmor och svärfar! Morgonen efter fick jag present av dem båda, som de pratat ihop sig om innan han dog. Såklart rann det nån tår då också. Jag visste direkt vad jag skulle göra av slanten. Jag var i behov av skor och "farfar" älskade skor, så såklart skulle jag köpa skor.
Sedan har jag överraskats nån gång då och då med presenter i efterskott. Precis som ifjol så sprids njutningarna ut under en längre period, vilket ju är superbra. Jag gillar att ha saker att se fram emot.
En av bingokvällarna fick jag både fika och paket. Så mysigt! Pysselinköp väntar framöver
En dag kom en gullig liten familj med en orange blomma i orange kruka. Jag råkar veta att en av dem har en favoritfärg- orange- och jag ler varje gång när jag tittar på den. Här fångade jag dem på bild när jag hälsade på dem en dag.
Jag hade sett fram emot att hänga med dem mycket mer i sommar, men livet ville annat.
Min storasyster kom ner igen i veckan och av henne fick jag...
.... ett par skor!!! Många månar om mina fötter nu, vilket jag uppskattar väldeliga. Jag behövde ha något nytt på fötterna och vill nån massera mera så ställer jag upp. Alla dar i veckan!
Ikväll har vi varit en sväng hos mamma på inflyttningsfest. Vädret var superskönt och uteplatserna var välbesökta. Ett av barnbarnen kunde cykla runt på gården utan problem.Vilken enorm förändring det är att hälsa på numera. För första gången på fem år har vi kunnat samlas allihopa hos henne. Vilket lyft!
Ganska tidigt drog vi dock hemåt till soffan och "Vera", fredagsdeckaren. Att sträcka ut och lägga upp de berömda fötterna var en nödvändighet. Ska försöka med en liten tåflirt och se om gubben är på hugget ännu en kväll😉