Tillsammans
Ikväll ligger jag och kollar på Cancergalan. Blir berörd såklart och mina tankar går till både kända och okända som drabbats på ett eller annat sätt. Jag tänker att forskning och nya, bättre behandlingar verkligen behövs, men hoppas innerligt att även eftervården/rehabiliteringen blir bättre. Jag känner flera som stått ensamma med alla känslor och tankar efter avslutad behandling.Det verkar kunna skilja ganska mycket från kommun till kommun också, vilket känns ohyggligt orättvist.
