Carpe diem
Trots nattens akutenvistelse med dottern, halv 11 till halv 3 drygt, så har dagen eller i alla fall kvällen, varit mysig. Förmiddagen tillbringade vi på Cederkliniken. Besök hos barnmorskan och ytterligare läkarbesök, för att få medicin. De misstänker förkylningsastma. Hon hade så svårt att andas inatt stackaren, men när hon efter lång väntan fick inhalera tio minuter så lättade det en hel del.
Det har kommit en hel del snö under natten och dagen. Hoppas, hoppas den stannar!
Det blev inte så mycket sömn inatt, så efter lunch däckade vi till slut skavfötters i soffan.
Jag följde henne och hämta lillfia på förskolan och så åkte vi hem hit till moffa, som hon hade pratat om på "dagis" också. "Min moffa!"
Med sig hem hade hon pepparkakor , som hon hade bakat under dagen. Hon bjöd mommo på en, efter att hon bitit av trynet😂
Sonen tog initiativ till att granen blev klädd. Lite hjälp fick vi.
Så här tidigt har vi nog aldrig klätt den, men det är mysigt. Nu är det som upplagt för fler julfilmer.
Idag tänker jag extra mycket på pappa, som skulle ha fyllt 88 år idag, om han hade varit i livet. Nästa år är det 30 år sedan han dog. Tiden går... Det är viktigt att ta fasta på alla små ögonblick tillsammans med våra kära, oavsett vilka prövningar vi utsätts för här i livet.