I glädje och sorg

Det är onekligen tvära kast mellan hopp och förtvivlan nu. I lördags var vi på en mycket trevlig 50- årsfest i supermysig miljö, på jubilarens stuga vid vattnet.
 
 
 
När tältgaveln var upprullad var bakgrunden fantastiskt fin. God mat och dryck, underhållning, engagerande lek och många skratt. Presentöppningen skedde i det närmaste i mörker och jag kunde glädja mig åt att jag valde en present, som inte var en korg med något slags innehåll eller en lykta, som jag funderade kring först. Det fick hon nämligen flera uppsättningar av.
 
 
Inslagningen tog åtskilliga timmar och var som ett gympapass, men det var det värt.
 
 
 Det här var vad som gömde sig i den specialtillverkade kartongen. Tur att vi hade köpt en nytt altanbord, som vi monterade ihop, för att få tillgång till byggmaterial...
Strax innan hemfärd fick jag så omtumlande, oväntade och glädjande nyheter, att jag klarade hemfärden på 1,5h utan att somna. Ovanligt för att vara jag! 
 
Den natten var jag sedan vaken till halv 7, pga hemsk värk. Inte förrän mannen klev upp och gav mig fotmassage kunde jag somna. Halv 10 får jag ett telefonsamtal, som visserligen var väntat, men ändå så oerhört svårt att förstå. Min svåger, som för bara ett par veckor sedan fått cancerbesked, hade somnat in tidigt på morgonen❤ Livet kan vända ofattbart fort. 
Tankarna är både här och där och ingenstans...
För att hålla mig sysselsatt, så har jag på min snart 75-åriga mammas initiativ, börjat städa. Tillsammans tog vi oss an vardagsrummet och tände sedan ett femtontal ljus. Tack mamma! Jag som tänkte att att jag gjorde dig en tjänst och så blev det tvärtom. Fast vi hjälpte nog varandra, när jag tänker efter.
 
 
Efter några dagars vila har jag idag putsat fönster utifrån. Det krävs en hel del pepp, men är så värt att göra nåt. Det var så skönt ute dessutom. Jag tog en lov runt i trädgården också, bara för att passa på att glädjas åt det som fortfarande växer och frodas.
 
 
Majsan checkar ut för idag. Ni som känner mig vet att detta smeknamn för alltid kommer att vara förknippat med den som en gång började kalla mig det. Ett fint minne, som kommer få leva vidare!

Kommentera här: