Närvaro ger frånvaro
Vi är inne på tredje vakdygnet med svärfar. Jag har precis löst av mannen, som åkt hem för att försöka sova några timmar. Både svärmor och svärfar sover lugnt just nu.
Dagar och nätter flyter ihop och jag får tänka efter ordentligt för att veta vilken veckodag det är. Tiden stannar som upp för ett tag.
Det är väldigt öde på lasarettet kvälls- och nattetid.
Endast "våra" bilar på parkeringen och låsta dörrar och öde korridorer börjar bli en vana.
Det blir inte alltid som man tänkt sig. Idag skulle jag ha hjälpt mamma med flytten till nya lägenheten, vilket jag sett fram emot väldigt mycket. Hon har god hjälp, så själva flytten av möbler och kartonger är under kontroll. Just den biten skulle jag ju ändå inte kunnat göra så mycket åt. Tur vi är fler syskon på orten. Jag kan förhoppningsvis hjälpa henne med att komma i ordning längre fram.
Det sägs ju att livet ger en bara så mycket som man klarar av, vilket tycks stämma väldigt bra även nu. Först när mammas situation blir till det bättre och underlättar för oss runtomkring, händer det annat som kommer kräva mer av oss än vad som behövts tidigare. Den där vågskålen står och väger och försöker hitta balansen.
" När livet ger dig citroner,
gör citronsaft"