Hejdå sommaren!
Trots en oerhörd trötthet och en kropp som värker och dämpar både sinne och fart, så har senaste veckan bjudit på flera guldkorn också.
En dag fick vi förmånen att hälsa på i ett stall och E, tre och ett halvt år, fick rida för första gången. Det var så roligt både för honom och för oss som följde med. Jag tror även hästägaren hade stor behållning av ridturen.
Roligare unge får man leta efter! (jo, jag är jävig, men ändå) Snart är den långa Pite- vistelsen över för denna gången.
Lite loppisbesök har det blivit under helgen också. Fler än Vi räknade med, med tanke på vädret. Igår blev det fem mönstrade papper åt mig själv och resten till barnbarnet. Jag hittade bl.a en hemsydd fleecedress för 50 kronor.
Idag var vi och åt räkmacka på Kajen.
Nu var det bara några husbilar kvar på campingen. Den har nog i princip varit fullbelagd hela sommaren tror jag.
Det är poppis med en camping så nära stan.
I alla fall så "råkade" det vara två loppisar i närheten av varandra just idag också. Männen stannade snällt i bilen, medan vi kikade in. På det ena stället hittade jag fotoramar, som fick mig att bryta mitt köpstopp på just ramar. I järn som röstat, utan glas visserligen.
Men med tanke på mitt raminnehav, så är jag rätt säker på att jag ska ha glas, som jag kan använda till de här.
Unika, i mina ögon!
Igår kväll var jag och sonen bjudna till sommargrannar på tacos. Mannen halkade in lite senare, efter en rätt så onödig Umeåtripp. Rallyteamet körde av rejält i början på första sträckan. Jag var tacksam att han själv bara körde service och inte satt i bilen. Nåväl, inga personskador tack o lov!
Kvällens planerade korvgrillning nere på udden blev inställd pga regn. och bastu och badtunna fanns ingen ork till heller trots att allt stod serverat. Men mysigt hade vi i alla fall så länge vi blev kvar.
Vi insåg att det kändes lite fel att kalla vår träff för avslutning- för att göra det behöver man ju ha börjat på nåt- och denna sommar har ju varit så mycket annat än vad en vanlig sommar för båda våra familjer. De förlorade en pappa och morfar i början på sommaren och vi en pappa och farfar nu nyligen. Båda blev 78 år.
Ibland är det kusligt vad mycket som man har och får gemensamt med människor under livets gång. Lika härligt är det att man "klickar" med en del i princip direkt när man träffas första gången.
Tack alla vänner som är oss nära- både geografiskt, telepatiskt och på andra alla möjliga sätt. Det är inte alltid hur ofta man träffas som räknas, utan hur man träffas när man träffas. Ni vet den där "som om det var igår-känslan"....