Usch för ischias

 
Jag är inte så aktiv varken här eller där just nu. Ischias de luxe har drabbat mig. Ännu en ny erfarenhet, som jag gärna hade varit utan. Jag förstår visserligen andra bättre efter detta och inser att jag behöver sköta om mig själv bättre. Ibland så känns det sååå himla bra och jag tänker att det nog är bättringsvägen. Sedan kommer ett bakslag, som det gjorde i morse, och jag kommer ingenstans. Jag klarar inte ens av att falla ihop i en hög på golvet, fast jag inte kan stå eller gå. Det slutade med att mannen sköt in en stol bakom mig så jag kunde sätta mig på det bättre halvan och kunde börja slappna av sakta men säkert. Han gjorde mig sällskap och där satt vi vid köksbänken och tittade ut på innergården och drack morgonkaffe. Utan att ens ha morgonpinkat! Jag insåg att det inte var så himla smart, men det löste sig. Efter en stund när smärtstillande börjat verka kunde jag ta mig till toan utan problem. Vilken lycka! Pjuu! 
I lördags var jag så bra, så jag lyckades fara på loppisen jag först hade ställt in. Jippie☺ Å, fint sällskap hade vi också. Lilla donnan på 2 månader gjorde loppis premiär i bärsele. Så himla "gullat"! 
Jag kunde inte låta bli att köpa en pyjamas i storlek 56, med ugglor på, till lilltjejen som fortfarande är i magen.
Och så fyndade jag ett bord att ha ute i sommar med förvaring under en bricka. Jag planerar att hotta till den med självhäftande plast, som jag har på lagret. Jodå, sommar- och trädgårdsboxen i hjärnan har kopplats på nu. Så nu lägger jag in en beställning på friska ryggar, alternativt ett gäng räddande änglar som kommer och fixar till allt jag vill ha gjort ute. Önska kostar ju ingenting och ibland så får man ju det man ber om 😉
Hur skulle livet se ut utan drömmar😊? 
 
 

Kommentera här: