Utredd och sedd
Än en gång funderar jag på detta med "meningen". Igår var jag så trött på mig själv och funderade på om man kunde ge sig själv sparken. Anledningen var att jag ringde VC och satt och väntade på att de skulle ringa upp. Jag väntade t om med att gå på toa, fast jag verkligen hade behövt ta vara på tillfället. Efter en timme började jag kolla bättre och upptäcker att jag har haft på ljudlöst och de har ringt 4 gånger. Visserligen en halvtimme efter utsatt tid men ändå! Ringde igen och fick en ny tid att bli uppringd på- 16.40! Insåg att jag inte skulle få hjälp den dagen, så när vi ändå var i stan i ett annat ärende bad jag mannen styra mot akuten. Jag har haft ont i bröstet och börjat få tungt att andas och det kändes som att det bara blev värre och värre.
Jag fick ta EKG omgående och det såg helt normalt ut tack och lov. Efter diverse provtagningar och undersökningar fick vi sedan vänta... och vänta... och vänta... Jag kan meddela att det var 40 plattor i taket, 20 eluttag och 8 lysrör i rummet. På plastförklädeskartongen på väggen stod det Apron, vilket blir "norpa" om man vänder på det. Undrar om det hade nåt med saken att göra... att man norpar ett förkläde från förpackningen??? Ni hör att det var riktigt frustrerande att vänta så in i Nordens länge. Drygt fem timmar senare var det ändå så värt allting. Snacka om att både bli hörd och noggrant undersökt. Fick lugnande besked på en massa fronter och diagnosen "revbensupphakningar", med viss reservation eftersom svaret från lungröntgen dröjde. Men inga värden tydde på något annat. Läkaren trodde t om att nått var av, men det kan jag väl aldrig tro. Jag har ju inte gjort nåt!!! Det jag vet är att jag efter yogan förra fredagen kände att jag inte riktigt lyssnade på min kropp. Gör om gör rätt, säger jag bara! Nån gång ska jag väl lära mig :-)
Vad menar jag då var "meningen"? Jo, det känns som att jag kanske inte hade fått samma grundliga hjälp om jag hade haft på ljudet, så egentligen är det kanske dags för mig att sluta slå på mig själv varje gång jag tabbar mig. Kanske allt inte bara har med mig att göra...enbart... Det kanske finns något mer... Det är i alla fall så jag känner många gånger ;-)
Nog om detta! Vi har ägnat oss lite extra åt svärisarna de senaste dagarna. En kvällsfika ledde till en shoppingrunda nästa dag. Jag besökte flera affärer som jag inte varit på, på år och dar. Loppisnörd som jag är. Nu drömmer jag om fåtöljer och sängar och annat smått och gott! Lite smått och gott hamnade i korgen, men inte mycket.
Till min magnettavla hittade jag bakom alla svarta och vita magneter ETT paket med rosa! Klart jag köpte dem! Någon present och några grejer till julklappsleken hittade vi också, så det känns kul att ha börjat i tid. Vi fick förresten en grej när vi var till svärisarna tidigare i veckan. Att de inte tänkte på att slå in den till julklapp?
Kombilotterivinster har en förmåga att hamna hos oss eller någon annan mellan varven. Jag blev jätteglad och inspirerad att testa lite nytt. Kanske det blir efterrätt i helgen :-)
Dags att börja tänka på dagens middag istället. Känns som att jag vill ge mig själv något riktigt gott och njuta av att vara här hemma och bara andas och känna tacksamhet för att jag "bara" har ont och lite tungt att andas och kan göra så gott jag kan.
skriven
Hej Maria. Skönt att du varit in på en ordentlig koll av hjärta och lungor. Man blir riktigt dålig av att gå och självdiagnosisera. Kram från Elisabeth